Många hjältar i skuggan av pandemin

• Lyssna
• Skriv ut

Det finns många hjältar att berätta om i den globala pandemins spår. De finns överallt i vår kommun. Hjältar är alla de som tagit restriktionerna på stort allvar och bidragit till att minska smittspridning. Hjältarna finns inom det privata näringslivet som kämpat med uteblivna intäkter. De finns också överallt i vår kommunala förvaltning. Jessica, Lehna och Susanne på kommunens bemanningsenhet är bara några exempel, men deras berättelse involverar många delar som tydligt illustrerar hur pandemin påverkat oss.

Jessica Flyxén, Lehna Rolf och Susanne Tyrfors arbetar med att tillsätta vikarier vid ordinarie personals frånvaro. De utgör bemanningsenheten och tillsammans har de under hela pandemin mött stora utmaningar, lyft problem, funnit lösningar och skaffat nya lärdomar och metoder. Precis som pandemin har gått i vågor, har även deras arbete präglats av toppar och dalar.

– Den första tiden, under våren 2020, var arbetet till viss del inriktat mot att starta upp den tillfälliga covid-enheten på Vammarhöjden. Vi trodde nog att det skulle bli en omöjlig uppgift med tanke på alla restriktioner och det skyddsmaterial som medarbetarna skulle använda, men så var det inte inledningsvis. Det fanns en stor vilja att bidra och hjälpa till så vi kunde snabbt fylla alla vakanser, berättar Lehna.

Under våren 2020 arbetade Jessica parallellt med Liisa Hoikkala och Linda Andersson för att skapa ett helt nytt introduktionsprogram. Liisa och Linda har båda lång erfarenhet som enhetschefer, och tillsammans med Jessica utvecklade de digitala introduktionsspår för de vikarier som behövdes under våren och för de sommarvikarier som skulle rekryteras.

– Vanligtvis har vi fysiska introduktionsdagar, men pandemin tvingade oss att tänka nytt. Vi nyttjade en befintlig lärplattform där vi sedan lade upp de olika moment som alla nyanställda inom stöd och omsorg ska genomgå. Introduktionen fungerade väldigt bra, och det vi skapade under pandemin kommer vi fortsätta med, berättar Jessica.

Från god tillgång till brist

Den första sommaren präglades av en ganska god tillgång på vikarier eftersom andra branscher inte kunde erbjuda sommarvikariat i samma utsträckning som tidigare. Men situationen ändrades snabbt. Efter höstlovet 2020 ökade frånvaron när många var sjuka eller vårdade sjuka barn.

– Samtidigt som smittan ökade i samhället införde sektor stöd och omsorg flera åtgärder för att förhindra smittspridning. Vikarier fick inte arbeta på flera arbetsplatser, vilket var en nödvändig åtgärd men samtidigt mycket begränsande för oss. Det är vanligt att våra vikarier har andra deltidsjobb, och de tvingades nu välja; vikariat i kommunen, eller sitt deltidsjobb. Det blev en svår situation för dem, berättar Lehna.

Trots dessa försiktighetsåtgärder, periodvisa besöksförbud på äldreboenden och extra skyddsmaterial, nådde smitta vid några tillfällen in på äldreboenden. Då fick vikarier inte heller arbeta på fler arbetsplatser inom kommunen, vilket blev ytterligare en utmaning för bemanningsenheten.

Fler fick arbeta mer

För att kunna hantera den kraftigt ökade arbetsbelastningen som pandemin medfört så har Lehna och Jessica behövt förstärkning. I inledningen av pandemin var det Annlouise Olsson som jobbade extra på bemanningsenheten och fick i perioder utöka sin tid för att uppdraget skulle klaras av. Sedan november 2021 är Susanne Tyrfors utlånad från sitt jobb på en av kommunens gruppbostäder och har även hon fått utöka sin tid på bemanningsenheten sedan januari i år. Utökningen var helt nödvändig, både Jessica och Lehna var slitna efter en lång tid under hård press.

– Till skillnad från hur man arbetar med bemanning i andra kommuner lämnar vi inte över problem med olösta pass till enheterna, vi jobbar på – in i kaklet. Vi går inte hem förrän vi har löst nästa dag. Ibland har olösta pass hanterats genom att befintliga medarbetare jobbat ytterligare ett par timmar. Ibland har det inte funnits något annat att göra än att ringa in ordinarie personal under deras ledighet, berättar Susanne.

Att tvingas ta det där sista steget, att ringa in ledig personal, har varit det svåraste under pandemin, det är de tre rörande överens om. När den egna tröttheten mötts av en annan stor trötthet i andra änden av telefonlinan har det ibland känts övermäktigt.

– Ändå har vi gjort det. Och mötts av fantastiska kollegor som ställt upp. För vårdtagarnas skull och för kollegors skull. Och inte bara vid något enstaka tillfälle – utan den lojaliteten har vi sett hela tiden, berättar Susanne.

Nya arbetssätt

Innan pandemin fanns i genomsnitt 35 vakanser att lösa varje dag, varav merparten var inom stöd och omsorg och några färre inom barnomsorgen och skolan. Under pandemins värsta dagar har fler än 70 vakanser behövt fyllas på en dag – bara inom stöd och omsorg. Det är en dramatisk ökning som periodvis lösts genom att medarbetare från andra verksamheter fått täcka upp och genom att tillfälligt pausa utvecklingsarbeten och projekt.

– Vi har tvingats tänka utanför boxen för att lösa allt. Idag har vi också mycket mer dialog med schemaplanerarna och med cheferna. För att kunna hålla god koll på processen och underlätta samarbete i vår grupp sker kommunikationen nästan uteslutande genom chatt, e-post och sms, berättar Lehna.

Ljusglimtar och lärdomar inför framtiden

När Lehna, Jessica och Susanne försöker summera de tunga och prövande pandemiåren kommer många lärdomar och positiva erfarenheter fram. De menar att vi varit skickliga i Valdemarsviks kommun med att snabbt sätta in rätt åtgärder vid rätt tidpunkt. Smitta i verksamheter har aldrig härjat fritt, utan stoppats effektivt. Det har sällan varit fler fall samtidigt, och sällan har flera enheter drabbats samtidigt. När de pratar om allt som hänt är det tydligt att de tre känner varandra väl. I gruppen finns förtroende, respekt och tillit.

– Vi är ett starkt och tajt team som hjälper varandra. Vi värnar varandra. Svårigheter har vi mött genom att ta i lite till och samtidigt försöka hitta den bästa lösningen, säger Lehna, som just idag har 59 olösta pass att hantera tillsammans med sina två kollegor. Som vanligt kommer de att lyckas med fantastisk hjälp av schemaplanerare, chefer, vikarier och medarbetare.

Det är ett teamarbete hela vägen och Jessica, Lehna och Susanne lyfter avslutningsvis fram den kämpaglöd som finns i hela organisationen. De talar om den lilla organisation som tillsammans åstadkommer så mycket.

– Det bästa är när vi får höra hur bra allt fungerar. Vi hade till exempel en person som sökte vikariat hos oss inför sommaren som sa att han sökte jobb i Valdemarsviks kommun eftersom ”min kompis jobbade hos er förra sommaren och sa att det var så bra”. Det är ett fantastiskt kvitto på att vi gör ett riktigt bra jobb hela vägen, avslutar Jessica.